Bevarandegenomik av svensk sötvattensmal

Sötvattensmalens huvudsakliga utbredning är östra och centrala Europa, med små populationer i Sverige, där arten är listad som sårbar. De svenska populationerna är relikter från Ancylussjön, dvs när Östersjön var en sötvattensjö, avskärmad från Atlanten för cirka 8000 år sedan. När Östersjön återkom i kontakt med oceanerna och salthalten ökade, blev den svenska malen begränsad till omgivande sötvattensystem. Historiskt var arten riklig i hela södra Sverige, men främst pga antropogena markanvändningsåtgärder har livsmiljön blivit alltmer fragmenterad och malen har minskat. Idag finns den endast i tre vattensystem - Båven i Sörmland och Emån respektive sjön Möckeln (inklusive nedströms i Helge å) i Småland.

Dessa tre populationer antas ha isolerats under en väsentlig tid och kan därför ha differentierats genom genetisk drift och / eller lokala anpassningar. Varje population är liten, med effektiv storlek i intervallet 10-20 individer, vilket gör de sårbara för låg genetisk variation och inavelsproblem. De svenska populationerna har varit föremål för bevarandeåtgärder under de senaste årtiondena, och nuvarande förvaltningsplaner inkluderar ett ex-situ avelsprogram samt translokering av individer. När man hanterar populationer genom reintroduktioner och/eller translokation är det av största vikt att ha så mycket förståelse som möjligt om populationernas genetiska status och ursprung. Därför sekvenserar vi hela genom med låg täckning för att studera genetisk struktur och inavelsnivåer i de tre svenska subpopulationerna av arten för att utvärdera aktuell bevarandestatus och föreslå framtida förvaltning.

Medarbetare
Pär Larsson professor Linnéuniversitetet, Kalmar
Mette Lillie forskare (huvudsakligen annat projekt)
Axel Jensen doktorand (huvudsakligen annat projekt)