Populärvetenskaplig presentation / Popular science presentation

Istiden kanske inte var så isig trots allt!

När vi hittade träd-dna i sjösediment från Norge som var 10 000 år gamla insåg vi att det var något som inte stämde. Istiden i norra Skandinavien slutade för 9000 år sedan, hur kan det hänga ihop? Rådande teori för hur träden vandrat in till Skandinavien efter istiden ställdes på ända samtidigt som de uppskattningar som gjorts om hur snabbt träd kan sprida sig i ett varmare klimat kollapsade.

I vår grupp studerar vi vegetationsförändringar som har skett i Skandinavien efter de senaste istiden. Vi försöker förstå var kan olika trädslag kan ha överlevt och hur har de spridit sig efter den kalla perioden.

Synen på hur växter överlevt istiden är i förändring. Tidigare har man trott att det måste ha varit omöjligt för träd att klara det kalla klimatet i norra Europa under istiden. Tallen ansågs ha vandrat in i Norge från söder för 9000 år sedan medan granen var betydligt mer sentida och dykt upp för bara 3000 år sedan. Det var i alla fall den rådande hypotesen innan det för några år sedan upptäcktes granar i Norge och Sverige som har upp mot 11 000 år gamla ursprungsstammar. De var inte bara världens äldsta granar, de måste också ha etablerat sig flera tusen år tidigare än vad man tidigare ansett har varit möjligt.

Våra undersökningar har visat att det fanns träd i Skandinavien för mer än 10 000 år sedan. Barrträd måste ha överlevt i isfria refugier i västra Norge, ett resultat vi kommit fram till genom att undersöka fossilt pollen och fossilt dna från sjösediment i Trøndelag i mellersta Norge och Andøya i norr. Våra resultat utmanar nu den rådande synen på överlevnad och spridning inte bara av gran och tall utan även av andra viktiga trädslag och hur deras utbredning påverkas av ett föränderligt klimat.

Är det kanske dags att återuppliva den gamla nunatak-teorin att växter överlevde den senaste istiden på berg som stack upp ur omgivande glaciärer?

Den populärvetenskapliga sammanfattningen är skriven i samarbete med www.vetenskapspedagogen.se