Rovdjursövervakningen: Bakgrund

De centrala förvaltningsmyndigheterna inom miljöområdet i såväl Sverige som Norge har gemensamma behov av hög kunskap beträffande rovdjursstammarna, vilka till stor del är gemensam på den skandinaviska halvön. I det sammanhanget utgör användningen av molekylärbiologi ett viktigt komplement till andra inventeringsmetoder.

Det är av stor vikt att analysresultaten ger maximal information till myndigheterna och att dessa har full tillgång till det samlade analysmaterialet med tillhörande resultat. De nationella myndigheterna har också ett gemensamt behov av genetisk forskningskompetens vid tolkning av analysresultat och analysmetoder. Intresset är inte bara begränsat till analys av rådata.

De båda myndigheterna har utvecklat en väsentlig samordning då det gäller inventeringsmetodik och skadedokumentation. Detta dokumenteras i den gemensamma databasen Rovbase. Myndigheterna har under många år också utvecklat ett fruktsamt samarbete mellan forskningsprojekten.

Myndigheterna ansvarar inom respektive lands gränser för arbetet med att förvalta de stora rovdjuren. Det ansvaret omfattar kännedom om antal och utbredning, rovdjurens fortplantning, orsaker till deras död samt rovdjurens skuld till skador på tamdjur och andra olägenheter. Ansvaret omfattar också att säkra arternas långsiktiga fortbestånd och säkra arternas genetiska variation.

Förvaltningen av stora rovdjur inbegriper olika delar som främst inventering av rovdjursförekomst, hantering av ersättningar och bidrag för att ersätta och förebygga skador, besiktning av legalt fällda rovdjur, tillvaratagande av funna döda exemplar (statens vilt) och legal handel med dessa djur och djurdelar. Illegal jakt och illegal handel förekommer också med dessa arter. Flera myndigheter är direkt berörda av rovdjursförvaltningen där Naturvårdsverket / Direktoratet for naturforvaltning har de övergripande nationella ansvaren. Andra myndigheter i Sverige är Länsstyrelserna, Sametinget, Jordbruksverket, Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA), Naturhistoriska Riksmuseet (NRM), Tullverket och rättsliga instanser som polis, statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) och Åklagarmyndigheten, samt motsvarande myndigheter/institutioner i Norge.

Därutöver bidrar forskningsprojekten om de stora rovdjuren med kunskap och material.